Tillbaka igen
Nu är det tre veckor…
sedan jag landade på Arlanda flygplats och jag har öppnat dörren till Europa och Sverige. Men ännu står dörren till Afrika på glänt. Alla upplevelser finns för alltid i mitt minne …
De första dagarna på ett hotell vid en strand, medan jag väntade på att målaren skulle göra klart i mina rum på skolan, rörmockaren skulle fixa avloppet från toaletten, saker skulle inhandlas; kylskåp och fläkt visade sig vara de viktigaste.
Fläkten som fick stå oanvänd en hel vecka då strömmen var borta. Maten som blev förstörd i kylskåpet. Myrorna som hittade in i kylskåpet, spindlar och ödlor på väggar och golv, den varma luftmadrassen som gjorde de strömlösa nätterna extra varma och svårt att somna. Vattenbristen, ett stående problem och glädjen när det regnade någon enstaka gång då vattentankarna fylldes på. Regnperioden brukar komma igång i mitten av april så vid det här laget har det regnat en del, förhoppningsvis.
Alla fina utflykter – till Cape Coast och fästningen där slavarna utskeppades ifrån, mötet med mitt fadderbarn i norra Ghana, Nzulezu (byn på pålar), besök på barnhemmet som Mikaela och Elina jobbar för, marknaderna i Mankessim och Tema, alla trevliga artiga elever vid skolan, alla hjälpsamma lärare, alla övriga trevliga vuxna i byarna runt omkring. Och upplevelsen av att känna det ljumma havsvattnet skölja över fötterna, på promenaderna längs den otroligt fina stranden. Så fantastiskt!
Nationaldagsfirandet den 6 mars. Eleven som fick kolera och var borta från skolan en vecka. Flickan i klass 8 som avled pga någon medicin som familjen givit henne …. Tragiskt.
Besöken i klasserna, matteundervisning i klass 8 – särskilt för flickorna som behöver stärka sin självkänsla, och många fler upplevelser som gör att det blir minnen för livet och önskan om att komma tillbaka.
Sista dagen hade elever och lärare ordnat en stor avslutning för mig; med sång och dans, tal och presenter. En stor överraskning för mig.
Väl hemma på skärtorsdagskvällen väntade en sprucken vattenledning som behövde fixas innan mina gäster skulle komma dagen efter. Och allt ordnade sig så vi kunde fira påsk tillsammans. Och nu försöker jag komma i kapp mentalt, till alla åtaganden som väntar. Håller förresten på att ”trappa ner” och ska fokusera på några få saker i framtiden. För att sluta med allt, bara för att man blivit friherrinna, är inte bra …
Nästa resa? Den blir av, dock osäkert när.
Må så gott!
Solveig
