Ghana

Temat är ”Quality Education a tool for developing Talent”.

Eftersom skolan sponsras delvis av Metodistkyrkan gick det mesta i deras tecken. Veckan inleddes på måndagen med storstädning runt skolbyggnader och på utvalda offentliga platser i de fyra byarna i området. Under tisdagen tillverkades plakat med lite olika bra texter, som t ex ”Send your Girl Child to School”, ”Education is the Key to Success”.

Onsdagen ägnades åt ”Special Schoolservice/prayers with hymns”. Då fick vi höra en del av eleverna framföra andliga texter och sånger. Flera av dem åtföljda av dans och klapp i händerna. På torsdagen var alla föräldrar inbjudna till skolan. (Fast alla kom inte förstås.) Temat för dagen var ”Talk/ discussions on the Theme interactions with parents”. Det kom en hel del föräldrar men det blev mest en envägskommunikation. Några besökare fanns där och talade varmt om värdet att gå i skolan, och göra sitt bästa. Jag hade också förberett ett litet tal där jag tog upp vikten av att alla utbildar sig för att få ett bra liv. Det egna ansvaret och en annan sak som jag tog upp var tonårsgraviditeterna förstås. Hur bra än lärarna är så kan de inte tvinga in kunskapen i eleverna; ”Du kan leda hästen till vattnet men inte tvinga den att dricka!”

Fredagen ägnade man åt en ”Tävling” med elever valda från skolans olika delar – 4 grupper med 2 personer i varje. Tävlingen gick ut på att svara på frågor ur bibel. Kapitel som de hade fått i uppdrag tidigare att läsa. Intressant att se hur duktiga de var, för frågorna var lite kluriga ibland.

Lördag var det dags för lite tävlingar – som 5-kamp. Det var säcklöpning, springa med en rund frukt på en sked, trä i en nål och sedan springa, äta ett halvt äpple från en skål med vatten och avslutningsvis dragkamp.

Dans är väldigt populärt och rytmen har de i blodet från de är små – så när dansuppvisningen började var det inte svårt att hitta elever som ville visa vad de kunde. Dagen avslutades med fotboll. En riktigt trevlig dag.

På söndagen var det dags att avsluta veckan och det gjordes i kyrkan. Lite hade man åtgärdat på golvet men det fattas en hel del. Eleverna deltog med diverse, läsning ur bibeln mm. Det var så roligt att se dem finklädda – utan skoluniformen. Flickornas fina klänningar och pojkarnas vita skjortor och svarta byxor.

En vecka som kommer att finnas länge i mångas minne, är jag övertygad om.

Och nu är det sista veckan …

Solveig

Söndag den 18 mars 2012.

NZULEZU betyder något som "village sitting on water" eller "surface of water".

Jag fann mig själv sittande i en kanot på en sjö, efter att ha blivit förd genom en tunnel av regnskog … Och jag tänkte: ”Vad gör jag här?” Kunde inte annat än le för mig själv. Framför mig satt en ung man som följt mig till det här stället och bakom mig satt ännu en ung man – som skulle guida mig på destinationen. De paddlade tappert och efter ca en timme var vi framme vid målet – en by byggd på pålar i vattnet.

Den här byn har funnits i ca 500 år och byggdes av människor som flydde från ett krig i Mali (eller Nigeria). Uppgifterna går isär lite. Orsaken till kriget var i alla fall att folket bodde i ett land med guld som den största naturtillgången. Det kom främlingar dit som ville bo där för att få tillgång till guldet, och krig bröt ut. Den ursprungliga befolkningen flydde till nuvarande Ghana och byggde sin by på vattnet för att bättre kunna undgå fiender.

Idag har byn ca 500 invånare. Det är en ”huvudgata” i byn och några ”tvärgator” som delar upp byn så att man kan bo familjevis inom sina respektive områden. I byn finns idag tre olika kyrkliga samfund representerade, en skola åk 1-6, en bar och ett ”gästgiveri”. Några prylbodar fanns också – förmodligen mest för turisternas skull.

Byn har en hövding och ett ”byråd”. Om man vill förflytta sig någonstans är det kanot som gäller. Det är vanligt att barnen får en kanot när de är 4 år. Så det vi såg var många kanoter – stora och små.

Lämplig tid efter födelsen blir man doppad 3 ggr i sjön och på så vis blir man skyddad från att drunkna.

Förutom fiske lever man på det man kan odla av frukt och grönsaker. Det finns ett område ca 1 km norr om byn som får användas av byborna till olika grödor.

Vad gör ungdomarna på sin fritid, kan man undra, om man inte vill bege sig till närmaste samhälle på land, och det tar ca 1 timme i kanot!!! Jag fick till svar att man kan gå till den lokala baren och ta något drickbart och lyssna på lite musik. Och någon gång kommer det en person med en TV så att de kan titta på t ex fotboll. Det finns ingen elektricitet utom ett litet elverk som används vid dessa tillfällen.

Den här byn är klassad som ett av UNESCOs världsarv. Den ligger i Västra Regionen i Ghana, nära havet och gränsen till Elfenbenskusten. Mycket sevärd och intressant att höra hur man kan leva på det här viset. Och de som bor här verkar trivas … Privatliv, undrar ni – ja inte mycket efter vad jag förstod. Det går nog inte att ha någon hemlighet där, inte.

Fantastisk dag.

Solveig

Dagarna flyger iväg och det går fortare och fortare.

Idag har vi firat nationaldagen, den 6 mars. Det var den dagen som man ändrade namnet Guldkusten Ghana, i samband med att det blev självständigt. Året var 1957. Guldkusten har varit koloni under England under en längre period. Republik blev Ghana år 1960.

Firandet gick till så att ca 5-6 skolor i området här, marscherade från sina respektive skolor genom några av byarna och samlades alla till slut på en stor öppen plats. Där hade man gjort i ordning flera åskådarplatser under tak. Varje skola marscherade förbi de, förmodligen, viktiga personerna som satt samlade under det största taket. Där stannade man, hälsade och de flesta skolor hade ett budskap att lämna. Det var riktigt högtidligt om än lite ovant för mig med alla marscher. Vi är ju inte vana med det om det inta är frågan om militärer.

Alla elever var i alla fall väldigt duktiga. Speciellt de mindre barnen som går i förskolan. Jag tror de har en ”inbyggd” takt i sig. Det var också en hel del personer som trummade takten hela tiden. De var finklädda med vita skjortor och slips. Alla övriga barn hade nytvättade skoluniformer och flickorna svarta skor och vita sockor med spetskant på. Så fina! Det här är en stor dag för alla i Ghana. Från att ha varit koloniserade av européer, utsatta för slaveriet som tog nästan all arbetsför befolkning i flera områden, och sände dem till bl a Amerika, till att vara en självständig republik i ett land som utvecklas väldigt fort när det gäller till exempel IT. Oljeplattformer syns här och var ute i horisonten. Förut guld – nu olja! Hoppas att de mesta av intäkterna från oljan stannar i Ghana.

Från en trött Solveig, som varit ute i solen lite väl mycket idag.