Ghana

Måndag den 20 februari.

Nio dagar kvar av denna månad och sex veckor i Ghana – dagarna bara rinner iväg! Och Grattis på din födelsedag idag, Andreas!

Så har jag varit på besök till mitt fadderbarn i norra Ghana. Det var andra gången. De blev så glada – och stolta – över att få besök av mig som kommer så långt ifrån. De mindes att jag sagt att jag skulle komma tillbaka till dem! Jag ville besöka Niamatus (mitt fadderbarn) skola denna gång men tyvärr så kom vi lite sent för de flesta hade slutat och gått för dagen. Två lärare fanns kvar och en hel del barn, så det blev lite ”undervisning” om Sverige i alla fall. Hur ”Svenska flaggan” ser ut är ju populärt att kunna.

Besök hos ”hövdingen” i byn förstås och sedan utanför familjens hem. Där blev vi först bjudna på vatten att dricka och sedan smaka lite inhemsk mat. Försiktigt, försiktigt tänker nu säkert några. Och det har jag lärt mig att vara. Inte bara så där hos andra människor utan också hemmavid. Kände faktisk av magen redan förra veckan – efter 5 veckor i denna miljö – och det tycker jag är riktigt bra ändå. Men nu blir det bara te, vitt bröd och ris några dagar framöver…. Synd för jag älskar verkligen den färska ananasen.

Åter fick jag presenter av familjen; en kruka med Sheabutteroil (fantastisk läkande olja), jordnötter, kalebass (en slags skål), färska ägg och det finaste av allt – en levande höna! Man kan inte tacka nej – mycket oartigt – så hönan fick följa med till Plankontorets folk. Tur att jag fick en förra gången också så att jag kände till hur deras seder är. För den gången, blev jag nog lite chockad.

Bussresan tog 12 timmar enkel väg och det var vägbyggen lite här och där vilket gjorde att det blev mycket ansträngande. Bussen i sig var riktigt bekväm, VIP buss, och det behövs när man åker två nätter. Som tur var hade jag en natt på hotell innan återresan.

Jag vilar mig nu några dagar hos min goda vän i Tema men saknar skolan i Srafa (och de saknar mig) så jag kommer att återvända dit så snart som möjligt. Det finns saker kvar för mig att göra där t ex kalla till ett föräldramöte där även barnen kan vara med. De behöver höra hur viktigt det är med utbildning – i stället för att kräva av barnen att de ska vara hemma och arbeta under skoltid.

Och så har jag lärt mig något nytt: Om du avtalar med en taxichaufför att bli hämtad en viss tid och han inte dyker upp, då kan du ringa honom och höra varför han är försenad. Men om du måste ringa fler än två gånger då kan du räkna med att han inte tänker komma över huvud taget – trots att han försäkrar dig om att han är på väg. Det här hände mig i går när jag kom tillbaka från resan till mitt fadderbarn. När jag väntat 2 tim och 30 min och efter 3 samtal, hade till och med jag hunnit bli ilsken och tog en annan taxi. Jag tycker nog att de borde kunna respektera ett avtal och i det minsta tala om att de inte tänker komma. Eller är det för att jag – hemska tanke och kanske sann – är kvinna???? Respekten för kvinnor är inte speciellt stor i det här landet. I alla fall inte bland de ”lågutbildade”! Eller, nu kanske jag gav uttryck för en fördom?

Halva min tid har redan gått och, som redan sagts, dagarna rinner iväg. Hur ska jag hinna allt som jag vill? Allt tar en sådan fruktansvärd tid. Ett dygns besök i norra Ghana tog mig nästan sex dygn att genomföra….

Ha det gott till nästa gång,

Solveig

Det finns två huvudårstider i Ghana – den torra och den våta. Den torra perioden kallas Harmattan och börjar i slutet av november och varar till i mitten av mars ca. Man har också en ”miniharmattan” som räcker från mars till någon gång i maj. Då är det som varmast i landet. Sedan infinner sig den våta perioden. Från maj till juli regnar det mycket och det är inte så varmt. Detta pga regnet. Så är det en ”liten” regnperiod från augusti till i slutet av november. Och då är cirkeln sluten. Under den torra perioden är det varmt på dagarna och kan vara riktigt kyligt på nätterna. Bra för mig men de som infödda här de fryser. På nätter och morgnar.

Det är några av lärarna som är villiga att starta en tjejgrupp här på skolan med flickor från klasserna 4-9. Syftet med gruppen är att stärka deras självkänsla inför olika krav som ställs på dem. Det förekommer krav som är helt orealistiska och fel. Men flickorna behöver veta sina rättigheter och stärkas i det.

En av lärarna fyller år idag. De brukar inte fira födelsedagar något speciellt. Utom att de tog varsin påse vatten och kastade på honom. De överraskade honom och duschade honom bakifrån, över huvudet. Stackarn blev nog chockad. Barnen som stod uppställda förstod på en gång att han fyllde år och sjöng ”Happy birthday to you …….!” Trevligt tyckte vi och eleverna, men födelsedagsbarnet såg något chockad ut!

Pojkarna har hackat, flickorna burit vatten och pojkarna satt ner skott som de tagit av en befintlig häck. Nu ska det bli mer häck. Alla fick förstås hjälpa till. Och det var ju populärt – de fick ju lite avbrott från sina lektioner.

Nu är det helg ochjag ska till marknaden i morgon för att köpa lite mat mm.

Ha det gott alla läsare!
Solveig

Tisdag den 7 februari.

Jag såg dem redan första dagen. I en lång rad, prydligt, precis i ögonhöjd när jag satt vi skrivbordet. Små, mycket små. Men ändå tydliga i sin prydliga långa rad.

Eftersom jag inte gillar myror inomhus, tillkallade jag en av de manliga lärarna, som är lite av en allt i allo och tar lite mer ansvar än övriga. Han föreslog genast ett preparat på sprayflaska. Det hjälpte – ca ett dygn – sedan fortsatte myrorna sin stilla promenad på väggen. Nu när jag var medveten om problemet kunde jag se dem på flera ställen. Tror att de bor i dörrposten. Nästa tips var ”malkulor”. Och det verkar som det fungerar på den här storleken av myror, i alla fall.

I stället kan jag lägga märke till en ännu mindre sort. Om det råkar ligga någonting framme som eventuellt kan lukta lite sött, t ex en trasa som jag torkat bordet med och det fanns lite juice kvar, det gillas oerhört mycket av denna sort myror. Men var kommer de från? De bara finns där, och försvinner lika fort när det inte finns några läckerbitar i närheten. Något irriterande kan man tycka. I morse hittade jag några som drunknat i min vattenkokare. Hur många som ryms i min dator kan jag bara föreställa mig. I tekoppen om morgonen, i toalettväskan, på kylskåpet, i kylskåpet, på golvet, på väggen, ja överallt. Inte några mängder men några här och där. Som tur är har de inte invaderat min säng än.

Inser nu att dessa mina rumskamrater kommer att finnas kvar så länge som jag är här. Och inte gör de väl någon större skada – utom att de irriterar mig. Men ”so what” - lite får man räkna med att man får tåla.

Och nu ska jag borsta tänderna. Och först titta riktigt noga om det finns några myror i tandborstmuggen. För in i munnen vill jag inte ha dem. Är dessutom vegetarian ….

Solveig

Fredag den 3 februari 2012
Några dagar sedan sist. Vi har varit utan ström från måndag middag till fredag middag. Därav svårt att kunna skriva något.

Förra söndagen var det dags för ett besök i Metodistkyrkan i byn. Det är en fattig församling och kyrkan var under renovering, vilket i det här fallet innebar att man tagit upp hela golvet så att det var endast stampad jord och sand över det hela. Diverse byggmaterial fanns utspridda på golvet. Men vad gör väl det när stämningen är god och man ser det som en stor förmån att kunna gå till kyrkan, sjunga och ge kollekt. Med sång och glädje ger man av det lilla man har för att restaureringen av byggnaden ska kunna fortsätta.

Den här veckan har gått åt mest till besök i klasserna på mellan och högstadiet. Det har varit trevligt att berätta lite om vårt sociala system, skatter, skolsystemet, kungahuset och lite om vårt politiska system. Ju äldre eleverna är desto mer har jag kunnat berätta, då förståelsen förstås ökar med bl a deras mognad. Och de lyssnar och är väldigt intresserade.

Till veckan är det skolmästerskap i friidrott och nästan hela veckan går åt till detta. Tränat har man gjort – i nästan 14 dagar. Ska bli spännande att vara med om det. I övrigt har jag nu hittat något jag kan hjälpa till med. Det är att lästräna eleverna i engelska. För även om engelska är det officiella språket och det integreras gradvis i undervisningen – så kommer många barn från familjer där man inte talar engelska – och de barnen behöver mycket träning i läsförståelse. I undervisningen växlar man bort det lokala språket mer och mer ju högre upp i klasserna man kommer. När man kommit till 9:an så är undervisningen nästan enbart på engelska. Och naturligtvis får de också lära sig sitt lokala språk, Fante, som ett skolämne.

I morgon får det bli besök på marknaden i närmaste större ort. Behöver lite påfyllning i matförrådet – ananas t ex. De är så otroligt goda – min favoritfrukt faktiskt.

Söndag den 5 februari 2012.
Söndag morgon, mulet. Strömmen, som försvann igen i går, kom tillbaka i natt. I går tog jag fram papper och penslar. Tänkte försöka hitta någon inspiration för lite kreativ sysselsättning. Det dröjde inte länge förrän jag hade två åskådare, flickor. När jag var klar fick de ett varsitt papper av mig och låna en varsin pensel. Så resten av tiden var det jag som tittade på när de tecknade och målade. En av dem gjorde den svenska flaggan, precis så som jag lärt dem vid mitt besök i klassen. Eftersom den har samma färger som deras skoluniform så kommer de nog att minnas den.
I går och idag är det tvättdagar här hos lärarna. Allt tvättas förstås för hand och med minimalt med vatten, eftersom det är en bristvara. 
Passa på att titta på Fb. Jag lägger ut bilder så mycket som jag hinner. Det är väldigt dålig täckning för internet här så det blir bara några enstaka bilder då och då.
Ha det så gott i kalla Sverige.
Solveig